Stick-kontroll

Igår kom det en djurskyddskontrollant från Länsstyrelsen. Det hade kommit in en anonym anmälan om att våra hästar "gick på en snöig åker" och att de inte hade mat och vatten. 

Kontrollanten konstaterade ganska snabbt att de hade väldigt gott om både det ena och det andra och fann inget att anmärka på alls. 

Det här kan ju förstås tyckas obehagligt men av nån anledning så tycker jag inte det. Inte när jag vet att jag sköter hästarna efter alla konstens regler. 

Man får väl ha det i åtanke när armarna hänger som trästockar och man kämpar ut med den ana kärran efter den andra, bär vattenhinkar och kånkar baljor med hösilage - att om nån synar mina hästars väl och ve så kan de konstatera att de har det prima. Slitet belönas med ett rent samvete. 

Det här var något som vi pratade om på fortbildningskursen i Rättvik i december. Elisabet Lundholm sa att vi  inom ridsport- och hästnäring måste vara beredda på sådant här och att vår verksamhet måste vara transparent. 

Det är inte säkert att gemene man vet varför vi gör som vi gör och att hästarna klarar både snö och kyla inom rimliga gränser. Om man gör rätt så klarar man sådana kontroller bra. Det gäller både på framhoppningar, tävlingar, ridskolor och hästhållning i allmänhet. 

Vi måste kunna vara beredda på att förklara och visa varför vi gör som vi gör och hur hästar fungerar.