torsdag 10 januari 2013

Ridskola i kris

Läste idag Lars-Gösta Nauclérs artikel om ridskolor i kris. Du kan läsa den HÄR Ridskola i kris

Här påtalas det att ridskolor tappar antalet ridande trots att hästsporten och antalet uppsittningar som Lars-Gösta säger ökar. Ridskolorna står med anläggningskostnader men för få ridande. 

Svaret han får från ridskolorna vad det kan bero på är delvis att fler skafar egen häst tidigare och åker till egna tränare. De upplever att ridlektionerna inte är individuellt anpassade och går i slentrian. Bland annat. 

Det kan också vara att många inte har råd idag att låta sina barn rida eller spela hockey eller vad det nu kan vara. Fattigdomen i Sverige bland sjuka, utförsäkrade och arbetslösa är som bekant utbredd och värre än vad man kanske kan föreställa sig. 


Jag har jobbat på ridskola i 15 år. Före det så var ridskolan mitt andra hem. Jag fick häst tidigt, jag var bara elva år, men jag slutade inte på ridskolan för det. Jag red lektion med min häst och jag åkte till samma ställe för träning och tävling. 

Och här tror jag den springande punkten är. Vi hade en mycket bra och UTBILDAD lärare. En lärare som tävlade själv i höga klasser och som hade långa kursen på Strösholm i ryggen bland annat. Jag behövde inte leta mig någon annanstans. 


Det här tror jag saknas idag på många ställen. Man ställer unga, ofta tjejer, som precis gått ett ridgymnasium eller kanske inte ens det, att ha ridlektioner. 

De kanske är duktiga själva men för att kunna ge en elev det bästa så måste man vara pedagog och människokännare. Det räcker inte att själv kunna sitta fint på en häst på träningarna. Man måste vara LÄRARE och LEDARE. Man måste kunna se behov och anpassa undervisningen efter olika inlärningstyper. 

Vissa behöver höra i ord, andra behöver se, endel behöver göra för att förstå osv. Man måste kunna förklara så att eleven förstår och man måste kunna se om de inte förstår. 

Sen tror jag att man måste ta reda på elevens mål med ridningen. Om de har tänkt sig att kunna ut och tävla eller om de bara vill rida för motionens skull. Eller välbefinnandet. 


Som en bekant sa: det är dags för ridskolorna att börja se eleverna som kunder. 

Och jag tycker det är dags för ridskolorna att i högre grad anställa utbildade ridinstruktörer. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.