onsdag 9 januari 2013

Aldrig är väl motivationen så stor...

...som när man är sjuk. Då vill man rida och träna och Gud vet allt. 

Men nu är det bara att inse att det går inte. Jag orkar inte. Någonting i lungorna och näsan, förkylning tror jag bestämt, så det är bara att glömma att anstränga sig. 

Här tycker jag häst- och ridvärlden är lite dum. Man har fått inpräntat sedan man började rida att det aldrig är för dåligt väder för att rida. Man är aldrig för sjuk för att rida. Man ska träna och hålla igång till varje pris helst varje dag. 

Det här tror jag gör att många bränner ut sig på det här med hästar, ridning träning, tävling osv. Jag har i alla fall gjort det själv. Man blir alldeles slut. För slut för att tycka att det är roligt. 

Det märks när man tycker att det blir jobbigt att gå till stallet, det tar emot. Det blir ett måste. 

Näbben och mamma Fleka lu

Jag tror att man avpräglar sig själv om man håller på i alla väder eller om man är sjuk eller krasslig. Eller bara trött. Jag tror att man lär sig att hästarna är ett tråkigt måste som ska göras till varje pris om man håller på med dem trots att man mår dåligt eller om det är usla förhållanden. Sköta om dem måste man ju alltid, men jag menar just tränandet. 

Visst kan man väl tåla lite regn eller kyla men det får inte gå till överdrift, att man ska rida hur det än ser ut ute eller hur man än mår. 

Jag har varit med om dressyrträningar på isbana och spöregn bara för att "man skulle rida till varje pris". Eller att folk som är brakförkylda ridit med feber i kroppen. Det gynnar ingen. Tvärtom. Man tappar lusten. Och det kan vara rent farligt. 

Sen tror jag man får vara realistisk när det gäller att hålla igång en häst. Tre - fyra dagar i veckan räcker långt. Om man har svårt att hinna eller orka så måste man tillåta sig själv att inte nöta varje dag. Man tappar faktiskt inte någonting om man håller upp någon dag. 

Jag tror faktiskt inte heller att varken ryttare eller häst presterar bättre om man kör varje dag utan att det snarare är i återhämtningen och vilan som både muskler och motivation byggs. Om man gör rätt när man tränar. 

Men det här är min filosofi och alla gör ju som bekant så som det passar dem. Jag tycker bara inte att det ska bli ett tvång det här med hästar. 

För det är ju trots allt - LIVET med hästar!

Näbben (Amon Sûl) 3 månader 2010

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.