Löshoppning

Jag brukar börja löshoppa unghästarna lite lätt vid ungefär 2 års ålder. Jag har inte mer än nån bom på marken och någon decimeter på det andra hindret bara för att lära in själva momentet. 

Som draghjälp har jag den stensäkra mamma Amorina, eller Fleka lu som jag kallar henne, som är som en kanonkula runt hoppbanan. Stoppar man henne inte så bara hoppar hon och hoppar och sen hoppar hon ut från ridbanan. Ingen överdrift. 

Amorina först och Amon Sûl, "Näbben" efter

Jag löshoppar både i höger och vänster varv och använder mig själv och mitt kroppsspråk och till viss del röst som kommunikation, liksom i longeringen. 

Det finns de som undrar varför man överhuvudtaget ska longera en två - åring men jag gör det. Jag ska berätta varför. 
Jag gör det i fem - tio minuter och mest för att lära in kommandon och lära hästen bli styrd av mitt kroppsspråk. Det här är en viktig del i ledarskapet och kommunikationen tycker jag. Dessutom är det en liten hjälp till hästen att balansera sig och att röra sig med utrustning på. 

Oftast har jag inte heller lina utan bara träns och en gjord men ingen inspänning. Jag delar av ridbanan så hörnen blir runda så det blir naturligt för hästen att springa runt mig. Då kan jag enkelt få den att byta varv genom att blockera och få den att stanna genom att stoppa vägen samtidigt med ett "prrr". En smackning och en pisksnärt gör det lätt sen när man ska lära den gå fram när man sitter upp så småningom. Det här har jag stor nytta av sedan vid inridningen. 

Men löshoppning var det ja. I treårstestet är det numera följande upplägg:

                                                                         7.30 - 7.60m , 6.80 - 7.00m,  3.20 - 3.50m

Höjd: max 1.30 - 1.20 m, 80 cm, 70 cm - bom på marken i hörnet

Nu i höst har jag ökat på lite och haft några studskryss som varit kanske 50 cm höga. Om jag ser att hästen är seg så pressar jag inte utan tar in ett element som väcker lusten. En hink havre i slutänden eller en till häst som driver upp tempot. 

Och jag nöter aldrig. Några lyckade språng, kanske fyra max fem och sen är det bra. Om det krånglar så vill jag se hästen ha två lyckade pigga språng innan vi slutar. 

Jag brukar sätta ett kryss först och sen ser jag om jag behöver 6 - 7 meter fram till ett stigsprång. Jag ökar inte höjden förrän jag ser att hästen fixat och klurat ut det här. 

Amon Dîn, "Loostigaste", och jag genomförde löshoppningen vid kvalitetstävlan i strömsholm 2009 riktigt bra. Vi fick beröm för kommunikationen oss emellan. Det räckte med att en av medhjälparna stod lite "bromsande" så tvärvände Loostigaste. Men det blev diplom för henne där. 

Det ska vara lustfyllt att hoppa