När jag jobbade på ridklubben "Storbyns ryttare" så gjorde jag allt möjligt. Bland annat hindermålning. Eftersom jag tycker om att måla både tavlor och annat så fick klubbens hinder en konstnärlig uppryckning. Jag och flera kompisar var mycket engagerade i det här och vi kunde stå och måla till långt in på nätterna.
Naturligtvis var vi mörkrädda och om vi hörde något ljud så flyttade man ihop sig till en enda klump av folk som inte kunde göra nåt vettigt.
En gång ringde telefonen på kontoret närmare klockan tolv på natten. Rätt märkligt om man tänker på det så här i efterhand. Jag och kompisen S som stod på logen och målade fick skräck och rusade in på kontoret för att svara.
Det här var ju på sommaren så överallt stod flugfångare uppställda. Sådana där stora klistergrejer som de gjort som ett jätterör av flugfångarklister. När jag svarade i 300 km/h så fastnade jag naturligtvis i den och skrek som en dåre i luren eftersom jag också har flugfobi.
Men det var ju hindermålning det skulle handla om.
Här räckte det inte med bara enstaka färger, nej det blev tema-hinder. Och utsågade infångare i form av dalmatinerhundar, spöken och pumpor. Till halloween-hindret så klart.
Här är "dala-hindret". Inte färdigt. Det blev kurbitsar på.
"Sagan om ringen - hindret"
Måhända blev hindrens färger en ökad svårighetsgrad på hopptävlingarna. Vi startade upp ett ponny-meeting mitt i sommaren som blev en följetong.
Första året var det vansinnigt hett. Överdomaren svimmade ute på framhoppningen och jag fångade en tjej som svimmade på hästryggen. Överallt stod tillbringare med citronvatten. Brunnen sinade så vi fick åka och hämta stora vattenbehållare. Toaletterna fick stängas av och baja-major ställdes ut.
En stackare blev inlåst i en av dem och när kärlet skulle tömmas sen... herregud. Två av tävlingssektionsmedlemmarna tillika tävlingsledarna skulle tömma skit-tunnan. De kväljdes och gapskrattade om vartannat och jag höll mig på behörigt avstånd med kameran i högsta hugg.
Det var ett otroligt jobb men väldigt roligt.
Sådana där minnen av gemenskapen kring ett intresse är det som finns kvar hos en resten av livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.