Dödlig idrott?

Kutte Jönsson, filosof och idrottsforskare har väckt frågan på SVT - debatt om hästsporten är ett omoraliskt djurplågeri och att all rapportering och sändningar från hästtävlingar är exploatering av detta. 

Läs artikeln här

Jag fattar till VISS del vad han menar men det är lite väl generaliserat och inte så väl underbyggt hela vägen. 
Visst är all form av plågeri eller illa behandling av djur alltid förkastligt. De som värnar om djur tycker jag om. Men i det här fallet tycker jag tyvärr att Kutte Jönsson inte har helt på fötterna. 

Det hårddras lite väl mycket i artikeln. Idrotter med dödlig utgång kan man hitta överallt, men nu är det ju djuren han värnar om, vackert nog så men det hade inte skadat med lite mer underbyggd kunskap om det han skriver om. 

Han påpekar att djuren inte gett sitt samtycke till att deltaga i idrotten. Nej, men alla som någon gång varit inblandad i ridsportens värld vet att man inte kan tvinga en häst till någonting och absolut inte på de nivåer som Göteborg Horse Show - tävlingarna demonstrerar. 

Kanske kan du smacka runt en ponny runt en klubbtävlingsbana men det finns ingen pengavinst i det. Att få en 600-kilos häst att hoppa hinder på 1.40 - 1.60 kräver glädje och samarbete mellan häst och ryttare. Annars hamnar man aldrig i Scandinavium. 

Kutte Refererar till OS och då kan jag påminna om Rolf-Görans beslut att inte rida fastän hästen ändå var okej den dag som finalen skulle gå av stapeln. Men han lät bli för att inte orsaka hästen onödig smärta som kanske kunde straffa sig längre fram i form av förlorad hoppglädje. 

Kutte säger också att tävlings- och idrottsmiljön tveklöst är en hälsorisk för hästarna. Här lämnar jag in mitt veto. Jag vet stall som är betydligt värre beträffande hälsan för en häst än en tävlingsmiljö.

Vi som håller på med hästar måste hålla träningar och tävlingar och hantering transparent. Vi måste också alltid kunna förklara varför vi gör som vi gör och hur hästar fungerar.  Visst finns det alltid de som bara ser vinsten och inte individen och individens bästa. För de flesta är dock hästen både  vän och "tävlingsredskap". 

Utan hästens medtycke går det inte att tvinga den till någonting. Ofta är det inte heller minsta vinst i det man håller på med, tvärtom. Utgifter och arbete. Undantag finns alltid och det måste lyftas fram för- och nackdelar med allt så inga djur lider eller människor kan dra vinster ur det. Numera är framridningar på tävlingar öppna för alla journalister och andra besökare. 

Men stort ansvar ligger på oss hästmänniskor att bete oss med gott föredöme och med hästens bästa i centrum. Att alltid vara beredda på att visa vad vi gör och varför för att undanröja frågetecken. Man måste alltid se till individen och sätta individens bästa först.

För att besvara frågan i artikeln: "Är hästsporten överhuvudtaget moraliskt försvarbar?" Mitt svar är; så länge vi värnar individen före pengavinsten och tar väl hand om hästarna och de tydligt visar att de är med på noterna vilket är en förutsättning för framgång så JA, det är moraliskt försvarbart.