Inget treårstest men annat kul

Nej inte kan jag åka på treårstest med en så ojämnt vuxen häst. Det hade kunnat bli mer skada än nytta. Som hon sett ut nu några månader bakåt så har bakdelen varit högre och benen har växt så det har synts. Inte sätter man en sådan häst i träning, så viktigt är det inte för mig att till varje pris ta mig till en visning. Jag har inte ens velat löshoppat henne nu när det varit som värst. 

Nej då får vi ta det i vår takt och sikta på kvalitets. 

Snacka om att se rolig ut, Amon Sûl

Tills dess ska jag ta inridning och träning i den takt det går. Så både min och hennes kropp hänger med. 

Och på måndag är det dressyrträning med Amon Dîn 8 år. Hon är som en 5 åring i utveckling rent utbildningsmässigt. Min sjukskrivning och kroppsliga besvär plus hennes dräktighet med det missbildade fölet har dragit ut på utbildningstakten.

Amon Dîn

Det är som det är. Jag måste acceptera - mina ambitioner till trots - att jag brakade ihop när jag blev utförsäkrad och med en värkande kropp kan man inte välja när man ska kunna rida eller ens gå. Då får man göra det när man kan. 

Idag har jag ridit på gamla Rangoon, försiktigt försiktigt så att ryggen hinner med. Minsta knyck och det skär som knivar. Men jag ska. 

Det som verkligen har varit upplyftande är att jag äntligen har kommit igång efter sjukskrivningen med att ha träningar igen. I helgen var jag i Mockfjärd och annars är jag runt här på hemmaplan med några mils omkrets. Det är verkligen jättekul. 

Det tar tid att komma igen. Små steg som leder åt det håll jag vill. Lite varje dag eller de dagar i veckan jag kan. Det känns ändå som att det är på väg att lossna. Det är på väg åt rätt håll.