En legitim fråga. Jag skulle själv ställa den om jag övervägde att anlita en ny person att hålla träning för mig.
Ja vem är jag?
Jag är 36 år, bor med min sambo i södra Dalarna på en hästgård med våra 5 hästar och 6 katter. Jag befarar att katterna snart blir fler...
Jag bedriver hobbyuppfödning av halvblod och träningsverksamhet. Jag åker runt och har träningar helt enkelt.
Jag har jobbat på ridskola sedan 1997 och samtidigt utbildat mig på Strömsholm, först i hästkunskap inför både hästskötarexamen och ridinstruktörsexamen.
1999 tog jag hästskötarexamen och fortsatte sedan gå pedagogik och ledarskap och två ridinstruktörsutbildningar och träningsutbildningar på Strömsholm med Eva-Karin Oscarsson, Louise Haaga, Erik Berggren, Peter Ottoson och Traudi Björling bland annat som instruktörer. Samtidigt hade jag ridlektioner på ridskolan hemma.
Sedan 2005 började jag åka på träningskurser för Elisabet Lundholm och det har blivit ett antal sådana fram tills nu.
Jag har också gått två fortbildningskurser för henne, en förra året i Vansbro och en i år i Rättvik. Då deltog även Leif Hall med hoppövningar dag ett.
De elever jag tar emot är de ekipage som behöver min hjälp. Helt enkelt. Hästras eller nivå spelar ingen roll.
Det kan vara att du behöver ren dressyrträning eller enklare hoppträning.
Du kanske behöver komma över ridrädsla, hopprädsla. Du kanske behöver komma igång efter ett uppehåll, du kanske behöver en plan, motivation och ett mål?
Eller också behöver du bara ren kroppslig träning utan så mycket fokus på hästen? Muskelträning tex. Jag hade en elev som blivit ordinerad ridning för att bygga upp sin kropp. Med den eleven fokuserade vi bara på hur kroppens muskler skulle få en mjuk och bra träning och inte så mycket alls på hästen. Oftast så blir hästarna väldigt avslappnade under sådana pass och kommer i en fin form.
Det finns också den här biten med ångestproblematik och depressioner och nedstämdhet. Häs kommer hästarna in i bilden. Att umgås med hästar och att lära sig olika fokuserings-, tanke, och handlingstekninker är jättebra när det gäller psykiska besvär.
Jag har själv erfarenhet av det här och vet hur hästarna kan hjälpa en att andas rätt, vila i nuet och tvingas ta itu med reella faror när hjärnspökena pockar på.
Jag läser psykologi och har lång erfarenhet vad gäller just den här typen av problem och vad det finns att göra. Kanske jag kan hjälpa just dig? Om inte med allt så med kanske med nånting?


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.