Vem är jag och vilka elever tar jag emot?

En legitim fråga. Jag skulle själv ställa den om jag övervägde att anlita en ny person att hålla träning för mig. 

Ja vem är jag? 

Jag är 36 år, bor med min sambo i södra Dalarna på en hästgård med våra 5 hästar och 6 katter. Jag befarar att katterna snart blir fler...

Jag bedriver hobbyuppfödning av halvblod och träningsverksamhet. Jag åker runt och har träningar helt enkelt. 

Jag har jobbat på ridskola sedan 1997 och samtidigt utbildat mig på Strömsholm, först i hästkunskap inför både hästskötarexamen och ridinstruktörsexamen. 

1999 tog jag hästskötarexamen och fortsatte sedan gå pedagogik och ledarskap och två ridinstruktörsutbildningar och träningsutbildningar på Strömsholm med Eva-Karin Oscarsson, Louise Haaga, Erik Berggren, Peter Ottoson och Traudi Björling bland annat som instruktörer. Samtidigt hade jag ridlektioner på ridskolan hemma. 

Sedan 2005 började jag åka på träningskurser för Elisabet Lundholm och det har blivit ett antal sådana fram tills nu. 

Jag har också gått två fortbildningskurser för henne, en förra året i Vansbro och en i år i Rättvik. Då deltog även Leif Hall med hoppövningar dag ett. 

De elever jag tar emot är de ekipage som behöver min hjälp. Helt enkelt. Hästras eller nivå spelar ingen roll. 

Det kan vara att du behöver ren dressyrträning eller enklare hoppträning. 

Du kanske behöver komma över ridrädsla, hopprädsla. Du kanske behöver komma igång efter ett uppehåll, du kanske behöver en plan, motivation och ett mål?

Eller också behöver du bara ren kroppslig träning utan så mycket fokus på hästen? Muskelträning tex. Jag hade en elev som blivit ordinerad ridning för att bygga upp sin kropp. Med den eleven fokuserade vi bara på hur kroppens muskler skulle få en mjuk och bra träning och inte så mycket alls på hästen. Oftast så blir hästarna väldigt avslappnade under sådana pass och kommer i en fin form. 

Det finns också den här biten med ångestproblematik och depressioner och nedstämdhet. Häs kommer hästarna in i bilden. Att umgås med hästar och att lära sig olika fokuserings-, tanke, och handlingstekninker är jättebra när det gäller psykiska besvär. 

Jag har själv erfarenhet av det här och vet hur hästarna kan hjälpa en att andas rätt, vila i nuet och tvingas ta itu med reella faror när hjärnspökena pockar på. 

Jag läser psykologi och har lång erfarenhet vad gäller just den här typen av problem och vad det finns att göra. Kanske jag kan hjälpa just dig? Om inte med allt så med kanske med nånting?

Ryggvärk och ridning

Igår fick jag äntligen ha en träning. Det var ju ända sedan i höstas Gu' bevars. Det är så himla roligt att instruera och se om jag kan hjälpa till med mina kunskaper. 

Det är en mycket tillfredställande känsla att kunna hjälpa. 

Vi pratade om ryttare kontra uppvärmning och kropp, träning osv. Som ryttare har man ofta den uppfattningen att man inte behöver värma upp, inte behöver träna (annat än ridning) inte stretcha osv. 

Jag är usel på det själv. Jag har styrketränat i många år men när det kommer till det där med att värma upp innan man sitter upp på hästen... nej det är jag dålig på. Jag tror det är många som är det. 

Jag har problem med ryggen och jag är stel som sjutton i mellandelen och höften innan jag bli varm. Ja där har man ju allting i ridningen i princip. I alla fall mycket. Och sätet då. Det tar då 20 minuter innan jag överhuvudtaget kan börja rida ordentligt. 

En sjukgymnast sade till mig när jag kom in för akut ryggskott (i rullstol) att om jag red så skulle jag tänka på att inte sitta ned i traven. Inte när det var som värst i ryggen i alla fall. 

Ridning är bra för ryggen vad gäller rörelser och muskeluppbyggandet men just det där med att sitta ned kan vara känsligt för diskarna i ryggen. 

Jag sa till eleven som hade problem med sin höft och att bli just varm och mjuk att man får helt enkelt ge sig själv den tiden att de första 20 minutrarna av ridpasset - att inte kräva mer av varken sig själv eller hästen innan man blivit riktigt varm. Man kan inte göra det omöjliga utan man måste lyssna till sin kropp. 

Det är inte alltid det lättaste. 

"Jag kan inte lära er...

...men ni kan lära av mig." 

Kyra Kyrklund. 

Ja hon är inte dum hon inte, Kyra. Tänk om man kunde göra som i Matrix, bara mata in den kunskap och information man ville ha i hjärnan. Då skulle jag vilja ha Kyras kunskap. Och Elisabet Lundholms. 

Jag satt idag och läste igenom mina gamla anteckningsblock. Bland annat hur en bra ridinstruktör ska vara. Vad man ska tänka på. 

Att man ska utgå ifrån elevens intresse.

Låta eleven söka kunskap, ta ansvar för sin ridning genom att söka information. 

Du kan aldrig ge mer än du har. 

Bekräfta eleven och prata elevens språk. 

Här kom jag att tänka på så många gånger man själv varit elev, vilket behövs för att man ska vara en bra instruktör. Hur som helst så har man många gånger suttit på hästryggen och hört floskler och fackord man inte begripit hälften av. Eller HUR man ska göra det där de säger. 

Jag har lyssnat till ridlärare som sagt till nån elev; "få hästen i bättre form" och man ser hur det bara går runt i huvudet på ryttaren. Som att "ja vad tror du jag försöker göra men HUR ska jag göra det?"

Ett populärt uttryck på slutet av -90 talet bland instruktörer var; "stäm av". Det var inte många som visste vad det innebar. Framför allt inte eleverna. 

Nej jag tycker man ska vara mänsklig som instruktör. Glad och naturlig. Det ska vara ett avslappnat skönt klimat så man kan ta in information. 

Man ska inte sitta och vara spänd för att man rider för en flådig tränare som svänger sig med uttryck och inte bryr sig om dig som elev. 

Det viktigaste är att eleven känner att den fått något med sig efter den där timmen och att det gav någonting. Ett lyft, kanske en AHA-upplevelse eller en positiv känsla av att det gått framåt. 

Och man har nåt att pyssla med tills nästa gång. 

Hårigt, vårigt och en bra energi

När man måste sitta inne och göra uppgifter så kan det för en gångs skull vara rätt trevligt att bara stå och mocka i tystnaden. Rensa skallen. Koncentrerad vila.

Vindens sus, fågelkvitter...

När jag var klar så tog jag en piggborste och en skaplig sax och gick ut till hästarna i solen och vinden. Jag orkade egentligen inte efter mockningen men närvaron med hästarna är så berikande och livgivande att det väger upp all efterföljande huvud- och kroppsvärk.

Vilken energi de utstrålar. Jag kände mig lugn, stark, harmonisk och vi var som en enda bra kraft där på åkern idag, fem hästar och jag.

Näbben äter is

Rangoon intar kli-position

Skönt

Markis bakom Rangoon och Loostigaste ännu längre bak

Näbben, Loostigaste, Rangoon närmast och Markis bakom. 

Loostigaste över Näbbens rygg

Näbben över Fleka lu's rygg