Jag kom att tänka på det här när Linus Törnblad, höjdhopparen, talade i TV häromdagen hur han tränade för hårt och pressade sig själv. Till slut kunde han inte ens gå och handla.
Per Elofsson, skidåkaren, samma sak, hans kropp slutade svara på träning. Den var slut.
Man måste brinna för att blir utbränd som det sägs. Och nog brinner jag för hästar och ridning. Jag har gjort det sen jag var liten.
Amon Dîn
När jag började mer seriöst satsa så var det träningar och tävlingar, jobb jobb jobb och däremellan så hängde man i stallet.
Utbildade mig till allt möjligt inom hästsporten och sedermera till hästskötare, instruktör, pedagog osv osv, fortbildningar. Samtidigt som hobbyuppfödningen här hemma har hållit på, ston till hingststationer, mockning mockning mockning.
Amon Sûl
Arbetet tar aldrig slut.
Jag har en bekant som driver hästföretag som inte har sin häst hemma för det skulle bli för dyrt.
Jag har helt bränt ut mig på det här för några år sedan. Det blev för mycket, både jobb och krav från mig själv att vara så duktig. Lära mig och lära mig och så hålla igång ett antal hästar samtidigt.
Till slut orkar man inte hålla uppe det tempot och nåt måste ge vika. Jag fick totalsluta med allting och lämna över - MYCKET motvilligt - till familjen. Sluta hålla igång, sluta med allting.
Minna Telde pratade om det här för nåt år sen, hur lätt det är att gå för långt när man måste hålla uppe konditionen osv på ett antal hästar, träna och tävla.
Nu är man där igen. Känns det som.
Kroppsligt tar det hårt.
Man skulle ha en lösdrift.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.