Pulsa i snö

Ja det är bra det om man vill träna sin häst. Jag brukar longera hästarna i snön. Mycket tacksamt. De får lyfta på benen och stärka sina muskler utan ryttare på ryggen. 

Jag minns ridskoleåren när man red ut på vintern och vi pulsade fram i de mest otillgängliga marker. Vi hade inget ridhus och många av lektionerna skedde ute på en åker eller var rena uteritter. Man fick stå i fältsits och ha lite längre tyglar. Bra träning.

Men det är inte bara hästarna som får pulsa. Jag får också göra det och nu måste jag gå runt och slå av snön från trådarna i hagen. Den hänger betänkligt på många ställen. 

Förra vintern smet alla fem hästarna. Två dräktiga ston, Näbben och valackerna Rangoon och Markis, ut på byn och längs vägen här. Vilken mardröm. 

De hade naturligtvis inga grimmor på sig heller. Tack vare att grannarna Doverholt kom ut med hårt bröd, grimskaft och grejer så fick vi tag i hästarna. Jag höll Loostigaste i ett hundkoppel som jag snodde runt hennes huvud fram tills dess (!). 

Nu är det mockningsdags. -4.3 bara så nu är det inte så farligt. Jag har halmbäddar så det är rätt lindrigt. Och ja, jag har haft tur som fått tag i fin halm i år när det knappt blev någon. 

Idag lyser solen på hästarna. Det är bra det, då bildar de D-vitamin. Bra för brunsten. 

Transporter och lastbilar

Om man hade haft ett åkdon så hade det kunnat gå att åka till ett ridhus. Men det går inte alls. 

Vi har haft Ume hästtransport i många år och bytt upp oss några gånger. Vi har haft fronturlastat vilket jag tycker är väldigt bra. Jaha... så skulle vi byta till en nyare modell och då hade den där, jag tror den hette A60 kommit som var extra lång med sadelkammare frampå. Hästarna åkte baklänges i den så man lastade in i fram och ur i bak. 

Mellan frambommen och baklemmen var det ett ganska stort utrymme. När jag skulle köra Amorina, Fleka lu,tredje gången i transport så var det i den där nya. Hon stod och sparkade lite men jag körde bara lugnt. 

Rätt vad det var så kände jag att tyngdpunkten flyttats och det blev alldeles tyst i vagnen så jag fick stanna på vägen och titta in genom ett fönster på vagnen. Mamma stod på andra sidan och såg bättre. Hon utropade: "Jo hon ligger upp och ned!"

Fleka lu hade gjort en kullerbytta över bommen och låg pressad mot baklemmen, som alltså var där hon skulle gå ut. 

Här gällde det att tänka fort. Jag öppnade lucklåset på ena sidan och gick i en stor båge runt till andra sidan och öppnade den andra medan jag höll mig åt sidan. Luckan slog ned och Fleka lu rullade ut och medan hon fortfarande var omtumlad så knöt jag upp hennes grimskaft och så var allting bra. 

Men det var fruktansvärt otäckt naturligtvis och hade kunnat sluta värre. 

Sen bytte vi upp oss till en hästlastbil och lyckan var gjord. Vi var tre som delade på den och vi hyrde ut den ibland för att klara kostnaderna. Efter en helg som lämnades den inte tillbaka. 

Vi fick inte tag i de som hyrt och vi hade ingenting att gå på. Efter två veckor hittades den långt från där vi bor - utan skåp. 

Det blev polisutredning och försäkringsmackel och för att göra en lång historia kort så fick vi till slut tillbaka skåpet men inte en krona från försäkringsbolaget. 

Den var ju utlånad och kunde därför inte betraktas som stulen även fast den inte lämnades tillbaka på avtalad tid. 

Så nu är det svårt värre när vi ska nånstans. Låna vagnar eller lastbilar är inte så lätt som man skulle kunna tro. Och nu med en vinter framför oss då jag vill träna med både Näbben och Loostigaste så byggs frustrationen upp när det inte går. 

Amon Dîn (Loostigaste) och jag på kvalitets 2009

Innan kvalitets så hade Loostigaste varit i ett ridhus en gång och det var dagen före...

Jag måste lösa det här på nåt sätt. 

Föllängtan

Jag har verkliga föl-längtans-tankar. Finns det nåt mysigare än att nosa på en liten skäggig mule som luktar mjölk. 

Amon Dîn, Loostigaste, nyfödd och sover sött. 

Jag är framme direkt och hanterar, gosar, leder, sätter på grimma så ledarskapet befästs direkt. Ja jag kan ju inte låta bli för för är det gosigaste som finns. 

Amon Sûl, "Näbben". 

Amorina och Amon Dîn 2005

Löshoppning

Jag brukar börja löshoppa unghästarna lite lätt vid ungefär 2 års ålder. Jag har inte mer än nån bom på marken och någon decimeter på det andra hindret bara för att lära in själva momentet. 

Som draghjälp har jag den stensäkra mamma Amorina, eller Fleka lu som jag kallar henne, som är som en kanonkula runt hoppbanan. Stoppar man henne inte så bara hoppar hon och hoppar och sen hoppar hon ut från ridbanan. Ingen överdrift. 

Amorina först och Amon Sûl, "Näbben" efter

Jag löshoppar både i höger och vänster varv och använder mig själv och mitt kroppsspråk och till viss del röst som kommunikation, liksom i longeringen. 

Det finns de som undrar varför man överhuvudtaget ska longera en två - åring men jag gör det. Jag ska berätta varför. 
Jag gör det i fem - tio minuter och mest för att lära in kommandon och lära hästen bli styrd av mitt kroppsspråk. Det här är en viktig del i ledarskapet och kommunikationen tycker jag. Dessutom är det en liten hjälp till hästen att balansera sig och att röra sig med utrustning på. 

Oftast har jag inte heller lina utan bara träns och en gjord men ingen inspänning. Jag delar av ridbanan så hörnen blir runda så det blir naturligt för hästen att springa runt mig. Då kan jag enkelt få den att byta varv genom att blockera och få den att stanna genom att stoppa vägen samtidigt med ett "prrr". En smackning och en pisksnärt gör det lätt sen när man ska lära den gå fram när man sitter upp så småningom. Det här har jag stor nytta av sedan vid inridningen. 

Men löshoppning var det ja. I treårstestet är det numera följande upplägg:

                                                                         7.30 - 7.60m , 6.80 - 7.00m,  3.20 - 3.50m

Höjd: max 1.30 - 1.20 m, 80 cm, 70 cm - bom på marken i hörnet

Nu i höst har jag ökat på lite och haft några studskryss som varit kanske 50 cm höga. Om jag ser att hästen är seg så pressar jag inte utan tar in ett element som väcker lusten. En hink havre i slutänden eller en till häst som driver upp tempot. 

Och jag nöter aldrig. Några lyckade språng, kanske fyra max fem och sen är det bra. Om det krånglar så vill jag se hästen ha två lyckade pigga språng innan vi slutar. 

Jag brukar sätta ett kryss först och sen ser jag om jag behöver 6 - 7 meter fram till ett stigsprång. Jag ökar inte höjden förrän jag ser att hästen fixat och klurat ut det här. 

Amon Dîn, "Loostigaste", och jag genomförde löshoppningen vid kvalitetstävlan i strömsholm 2009 riktigt bra. Vi fick beröm för kommunikationen oss emellan. Det räckte med att en av medhjälparna stod lite "bromsande" så tvärvände Loostigaste. Men det blev diplom för henne där. 

Det ska vara lustfyllt att hoppa

Hästar i snö och kyla

Jo det snöar ordentligt på de fem halvbloden. De står och äter direkt av en hösilagebal modell större och låter sig inte bekomma av någonting. 

Det är ju lite knepigt under vintern med vatten, el som ska fungera och mat som fryser ihop, hinkar som fryser sönder...

Två stycken står i inbyggd utebox och när det var 34 grader kallt så var vi ner klockan tolv på natten för att kolla dem. Vi bytte vattnet och såg till att de hade hö att tugga på och så står de ju på halm. Både tugg-vänligt och varmt. 

-25 och Amon Dîn (Loostigaste) mår fint. 

Kylan är egentligen inget bekymmer för dem bara de har att äta och dricka och att de har hull och hår som är anpassade efter kylan. Det kan man inte börja tänka på för sent utan man måste ligga med och fodra så de får lite hull. 

1 cm hull motsvarar 3 cm tjock vinterpäls. 

Angående vatten så brukar vi vätske-säkra hästarna när det är riktigt kallt, genom att ge dem väldigt blöt betfor morgon och kväll. 

Jag hade en ponny i många år, Pretty, min första häst,  som blev 27 år. Hon var väldigt känslig om det blev för lite vatten till höätandet. Det ändrade sig fort när vi började ge betfor. Hon klarade sig utan kolik var- och varannan dag. 

Det går åt en liter saliv till varje kilo hö så då kan man ju tänka sig vad mycket vätska det går åt om de måste äta mycket för att hålla värmen. 

Vi behöver inte ge kraftfoder för hösilaget är så kraftigt. Och så får de hö med lägre näringsvärde också. Och halm då. Näbben på 2½ år klarar sig bra på det här och har aldrig varit tunn ens. 

I stallet har vi vattenhinkar och vattenkranen är inbyggd i ett stort "skåp"med ett element. På det viset kan man öppna och ha bra luft i stallet utan att behöva tänka på att vattnet fryser. Det blir en hinna på hinkarna efter några timmar men den har de hål på. 

Täcken har vi bara när det blåser och regnar eller om det blåser och snöar. Med öppna åkrar mot norr så får vinden ordentlig fart här och man måste tänka på köldeffekten. 

Min dröm är att kunna bygga en lösdrift. Min kropp vill inte mocka så mycket mer känns det som. 

Och så ett sånt här förstås

Välja hingst

Mitt sto Amorina Q som jag kallar för "Fleka lu" är en riktig krutgumma. Hon är bara 161 cm men otroligt kraftig och uttrycksfull. Hon har ett suveränt psyke, i mitt tycke. Det vill säga hon är rätt hård i psyket men eftersom jag haft henne sedan hon var sju månader så har jag varit otroligt noga med fostran. Och det tror jag är A och O med en häst som har den stammen. Och humöret.  

Amorina Q och Amon Sûl 2008

Hon är efter Amiral-Stanford-Monaco. Helsyster Amina är mamma till hingsten Damino e: Don Romantic

Damino e: Don Romantic u:Amina ue:Amiral

Första gången Amorina blev betäckt var med Briar. Det blev ett sådant fint föl, Amon Dîn "Loostigaste" som idag är 7 år. Så vi gjorde om det och hon fick en helsyster 2008 och det är ju den berömda "Näbben". Båda med samma suveräna skalle. 

Briar med sina 172 cm och Utrillo-blodet kompletterar den här lilla kraftiga Amiral-bönan. Stanford är ju inte direkt något spjälstaket heller. 

Loostigaste, eller Amon Dîn 2005 

Förra året betäcktes Amorina och Amon Dîn. Amorina med Boccelli och Amon Dîn med Don Primero. 
Amorina behöver en högrest hingst och Amon Dîn som är ca 170 kan ha en lite mindre. Don Primero med sina 162 cm var perfekt tyckte jag. Och jag ville ha in Donnerhall blodet i Flamingo-Utrillo - linjen. 

Det gick på skit kan man lugnt säga. Båda gick över tiden och båda födde missbildade föl som omedelbart fick tas bort. 

Amorinas föl e: Boccelli som vi fick ta bort . Så fin. 

Amon Dîn, Loostigastes, föl höll vi på med i över ett dygn med flaskmatning, lindade ben, lyfte upp henne till juvret men hon orkade inte äta själv. Det var hemskt att se sådana fina små individer inte orka leva. 

Amon Dîn och hennes föl e: Don Primero som vi kämpade med i ett 1 ½ dygn

Jag vet inte vad orsaken var heller. De kunde inte stå och hade underutvecklad överkäke bland annat. 
Fodret kan det inte vara, det har vi konstaterat. Ledsamt var det i alla fall. 

Men nu i vår ska åtminstone Amorina få bli inseminerad och om inte Briar behagar infinna sig på hemmaplan så får det nog bli någon Don - häst. Boccelli är ju kalasfin. 

Boccelli

Drömmar drömmar...

3 - årstest eller inte?

Jag har ju ett sto som är 2½ år, Amon Sûl.

Jag har tänk visa henne på 3 - årstestet i vår om hon är färdig. Hon växer utav tusan och hästar växer enligt Lars Roepstorff till de blir sex år innan de är färdiga i rygg och nack-kotpelare.

Det här diskuterade vi på fortbildningskursen, att man bara ska visa sin unghäst om den är färdig. Om man matchar den för hårt till ett championat så kan det, märk väl KAN, det bli på bekostnad av den långsiktiga hållbarheten.

Amon Sûl, alias "Näbben" över 170 cm för tillfället. (Briar-Amiral-Stanford)

Man ska bara visa 3-åringen eller 4-åringen om hästen är mogen. I vår strävan att unghästarna ska vara så färdiga och så perfekta så kan man lätt ta bort lusten hos hästen i sin iver att få dem färdiga till ett championat. 

Då är det bättre att vänta, låta unghästen få ta det i sin takt och utvecklas på ett långsiktigt hållbart sätt.

Så vi får ta det så nätt helt enkelt och se tiden an. 
Under sommaren och hösten har hon blivit löshoppad och longerad. Hon har haft träns och gjord på sig och fått vara inspänd. 

Löshoppning innan ridbanan blev en snövidd

Hur som helst så tänkte jag att hon skulle få bli betäckt efter 3-årstestet. Hennes mamma Amorina Q ska då få bli det och jag tänkte att den här bönan skulle få hänga på. 

Men det är en annan historia. 

Fortbildningskurs i Rättvik

Den 10:e och 11:e var jag på fortbildningskurs för tränare och ridlärare på Steinerhööksgymnasiet i Rättvik. 

Leif Hall - hopplärare från Gävle och Elisabeth Lundholm - behöver ingen presentation- höll i utbildningen. 
Syftet var att lyfta fram unghästens utbildning både inom hoppning och dressyr och att lyfta fram att man absolut kan används sig av bommar och hinder även som utpräglad dressyrryttare. 

Många - och kallt

De visade på flera bra övningar man kan göra med sina 4 - 5 och 6 - åringar med kavalettibommar som man lägger i solfjäder och kan då öva på att korta och länga steget. 
Det gäller att planera i god tid innan så man inte får bromsa eller driva sig över bommarna utan att steglängden är anpassad redan innan. 

Elisabeth och Linda Lejon

Ett annat trick var att öva sig på att se ut vägen man ska rida. Man använder då bommar med fält och siktar på vissa fält när man rider över kavalettin. 

Den positiva effekt det här har på unghästarna och hästar i övrigt som mest dressyrrids är att de blir lite alerta, det händer någonting. 

Man kan lägga upp kavalettibommarna i ena änden så de blir lite högre och hästarna får lyfta benen lite extra. Det stärker underam och bak-knä. 

Jag är ju en riktig dressyr-nörd men har tävlat och tränat hoppning upp till 1.40 fram till 1995 ungefär. 

Efter några rejäla kraschar blev jag hopprädd och det blev mer och mer dressyr även om jag varit inne på det redan före hopprädslan. 

Jag har haft förmånen att få träna för Elisabeth många gånger. Första gången var 2005 i Såstaholm. Hon sa att vi inom hästsporten måste vara individvänliga. Vi måste kunna stå för vad vi gör. 

Med dagens medvetenhet inom djurrätt osv så måste allting vara transparent. Framridningarna är numera öppna och vi som jobbar i gräsrötterna måste vara måna om individen. Hästindividen alltså. Bli bättre på att kunna förklara hur hästar fungerar och varför vi gör som vi gör. 

Jag med Amon Sûl alias "Näbben", egen uppfödning som nu är 2 ½ år. 

(Briar-Amiral-Stanford)